Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över hur ögonen kan visa så oerhört många bilder av samma motiv...

Här med tar jag risken att bli hatad av alla dressyr ryttare, men den risken tar jag för att dela med mig av mina tankar & åsikter trots att jag är allt annat än någon super ryttare själv.

För några veckor sedan sändes världs cupen i dressyr på tv. Jag försökte genomlida ett flertal ekipage i hopp om att jag inte skulle få mina tidigare åsikter besannade. Hoppades på att få en aha upplevelse eftersom att allt annat i världen utvecklas i rasande fart, men nä.

Frågar man inget får man inget veta, men frågan är hur mycket man kan fråga & ska man fråga om man inte kan acceptera svaren?
Jag älskar att fråga & ställer säkerligen både alldeles för många frågor & för ofta.
Men jag vill lära mig mer & framför allt så skulle jag vilja få förståelse för vissa saker.

Tyvärr klarade jag inte av att se alla ekipagen från världscupen, men tillräckligt många för att inte kunna hejda mig & skicka in ett mail till Svenska ridsport förbundet.

Såhär löd mailet & svaret, dock har jag tagit bort namnet på personen som svarade, för jag vill inte hänga ut någon enskild person utan snarare ridsportens syn & alla deras undanflykter till varför det ser ut som det gör när världens såkallade bästa ryttare rider :

Hej!

Sitter nu & tittar på världscupen i dressyr & de bara sprutar upp frustration & frågor i mitt huvud över saker jag bara inte kan förstå. Så jag hoppas att ni kan hjälpa mig så att jag kan få någon förståelse för detta som tävlingsgren.

Majoriteten av alla hästar går ju ganska kraftigt bakom lod om man utgår från hästens öga som lodlinje, & har 3:e halskotpelaren som högsta punkt. Varför? Det är ju varken snyggt, avspänt eller naturligt?
De flesta ryttarna sitter & tittar ner i hästens man & har inte tummen som högsta punkt, utan handen har tippat inåt nästan som om de höll i ett cykelstyre. Är inte de något man får lära sig första dagen på hästryggen, eller finns det någon annan teori om handens hållning?
Stången ska väl vara i 45 graders vinkel? Många är betydligt mer än så & då var svaret att en av ryttarna hade spänt kedjan mindre för att bettet inte skulle bli lika skarpt. Men det är ju handen som avgör om bettet är skarpt & inte kedjan?

Sedan har jag två funderingar till & det är att ska inte hjälperna vara så små som möjligt? Syn intrycken säger i alla fall att de är ganska mycket kraft från ben & sporrar som inte ligger stilla utan far fram & tillbaka (ser väldigt obekvämt ut för hästen)?
Det ser ut som de allra flesta har väldigt mycket häst i handen (rycker & sliter hästarna i munnen) & när frågor skickas in så blir svaren att de är för att "väcka" upp hästarna & få dom mer koncentrerad. Men då är dom ju inte själv bärande hästarna? En självbärande häst ska ju inte ha något tryck i bettet, enbart en lätt kontakt va?
Och varför är det krav på kandar på denna nivå? Borde inte alla i de klasserna ha så starka & väl skolade hästar att de antingen skulle kunna rida på blank stång eller ett helt vanligt bett?

Vore oerhört tacksam för ett svar så jag kanske kan förstå detta någon gång.

Mvh / Johanna


Hej Johanna!

Tack för dina frågor. Jag ska försöka besvara dem så gott vi kan. Jag är ledsen att det tagit lite tid men av olika skäl har jag inte haft möjlighet att besvara dem tidigare.

Innan vi går in på enskilda frågor så vill jag bara komma med en liten reflektion och den är, när man tittar på video, TV etc så har man ingen helt korrekt bild av skeendena! Kamerorna står i olika vinklar och ger inte helt exakt den bild man upplever om man tittar på den "här och nu", dvs. som aktiv domare, åskådare etc. Beroende på TV:ns bild (platt-tv ger lite utdragen bild t.ex.) kan saker och ting få andra proportioner och vinklar vilket ibland kan ge ett litet missvisande perspektiv.

Hästarna som går en World Cup-final är alla mycket vältränade och välgymnastiserade + väl förberedda på sin uppgift. De har ju kvalificerat sig till finalen genom att starta och placera sig högt på olika WC-deltävlingar.

Beträffande hästar bakom lodplanet: Det är helt korrekt att nosen ska befinna sig framför lodplanet. Hästen ska ge ett intryck av att i alla rörelser bära sig själv med en lätt kontakt till ryttarens händer. Men - beroende på olika orsaker, t.ex. yngre hästar kanske inte riktigt orkar bära upp sig efter att ha gått en Grand Prix tidigare. De kan bli lite trötta av allt ståhej som förekommer på sådana här tävlingar. Och det är MYCKET!!! Då tenderar de kanske att vilja gå lite lägre och kan, ibland, komma lite bakom lodplanet. Hästar kan, av olika skäl, kanske dra upp tungan eller leka med bettet, då är det lätt att de kommer lite bakom lodplanet. Tror dock ej att någon häst i denna WC-final släppte kontakten och gick "bakom hand", dvs utan kontakt med ryttaren. Detta är en stor skillnad från att bli lite låg och komma lite bakom lodplanet. Naturligtvis tar domarna hänsyn till att hästen inte går med nacken som högsta punkt och det ger lite avdrag på varje rörelse SOM MAN SER DET I! En domare får ALDRIG TRO att en häst går lågt, har tungan ute eller vad det nu kan vara för fel utan kan bara dra ner poängen på den specifika rörelsen där domaren kan se problemet.

Andra frågan, beträffande ryttarnas tittande i manen: Tror ärligt talat inte att de gör detta. Då hade de inte kunnat rida från punkt till punkt utan vinglat fram på banan. Det vet varje ryttare, att, tittar du inte upp och fixerar blicken dit du vill komma så kommer du inte dit! Det är ju väldigt ofta skillnaden mellan mindre rutinerade ryttare och toppryttarna som verkligen utnyttjar banan och rider målvedvetet till bestämda punkter. Det gör mycket stor skillnad i bedömningen när man ser målmedveten ridning från punkt till punkt. Detta gäller även vid Kür!
Vad beträffar handens placering så är det korrekt vad du påpekar att tummen ska vara högsta punkt men även här är det svårt att "döma ner" någon pga att händerna inte är i klassisk position. Tror att alla ryttarna har fått lära sig det korrekta sättet men, som alltid, vissa ryttare finner det kanske bekvämare/lättare att rida med händerna något mer "kullagda". Det är ju absolut inte eftersträvansvärt men var och en blir ju "salig på sitt sätt". Om händerna, däremot, är extremt höga, kullagda eller på annat sätt störande tar man naturligtvis hänsyn till detta i bedömning och ska helst även påpeka detta i slutkommentaren för ryttaren.

Beträffande kindkedjans spännande: i "Ridläran" (alla olika) står det att vinkeln mellan stångskänkeln och munspalten ska vara 45-graders vinkel. Men det måste väl var och en av ryttarna ha prövat ut vad som passar just för den hästen de rider här och nu...? Om en häst trivs bättre med en lösare spänd kindkedja så är det väl faktiskt upp till ryttaren att avgöra vad som är bäst för deras samarbete. Domarna slår inte ner på någon för att stången "faller igenom". Möjligtvis kan man tycka att det inte ser så roligt ut men så länge hästen fungerar bra så ska den få sina poäng för vad den är värd.

Din fjärde fråga - om inte hjälperna ska vara så små och osynliga som möjligt. Svaret är: Jo, det ska de. Men, återigen, att rida på denna nivå och i detta "getingbo" av toppekipage så kan man inte alltid sitta med små, fina hjälper. Glöm ej att dessa hästar är Formel-1-hästar. De är oerhört vältränade, starka, tempramentsfulla och med väldigt mycket energi! Och att få toppoängen handlar väldigt mycket om att "ta ut" av hästen så mycket som möjligt. Dvs. visa stora, mäktiga ökningar, väldigt definierade, smidiga övergångar, spänstiga, stora sidvärtsrörelser, piaff och passage med stor energi och kadens etc, etc. Sen kommer det till att, i just denna WC-final, var det flera hästar som hade spänt sig mer än vanligt och skyggat för en kamera under GP-klassen. Då kan man inte tro att dessa ryttare bara sitter med små fina hjälper och hoppas ocheler tror att inte hästen ska hitta på några dumheter.
Det är klart att det kanske inte ser så elegant ut längre men effektiviteten måste segra över en "vacker medelmåtta". Tror du kan dra paralleller till alla idrotter, i "stridens hetta" tar man till vad man tror som behövs för att bli bäst!

Den femte frågan - om ryttarna inte har väldigt mycket i handen. Jo, vissa kanske har det vid vissa tillfällen. Som jag sa, ovan, så är dessa hästar veritabla kraftpaket! Och de vet - eller tror sig veta - att när man, t.ex. styr in mot diagonalen - så ska man öka traven/galoppen. Detta händer väldigt ofta när man tävlar en häst. Den lär sig vissa rörelser (väldigt fort) och vill förekomma ryttaren. Och om/när den tar kommandot in t.ex. på en diagonal och "drar iväg", ja, då måste man helt enkelt ta mer i munnen på hästen för att bromsa och för att återfå kontrollen! Likaså om en häst blir lite trött och "hängig" så kan man (kanske..) ta ett uppresande tygeltag för att försöka få upp huvudet lite samtidigt som man driver och fångar in hästen till att den ska återfå balansen och bärigheten. Att ryttarna sitter och sliter och RYCKER i tyglarna stämmer inte - då hade domarna reagerat kraftigt!

Varför rids hästarna på kandar? Detta är stipulerat sedan mycket länge, det står i reglerna för dressyrtävling från Medelsvår dressyr och uppåt att hästen ska vara betslad med kandar. Det anses vara ett mycket mer sofistikerat sätt att rida på, man har större "valmöjligheter" i tygelkontakten. Tror att alla dessa ryttare rider sina hästar väldigt mycket på vanligt tränsbett i det dagliga träningsarbetet. Det finns numera flera, som förespråkar att man ska rida på vanligt tränsbett t.o.m. GP! Att rida på en s.k. blank stång är förkastligt! Detta är ett av de allra skarpaste och minst flexibla betten som existerar!

Detta var ett långt svar, som jag hoppas kunna reda ut dina frågetecken lite. Men:

En häst är en häst, liksom en ryttare är en ryttare - man kan inte alltid vara på topp. Skillnaden mellan ryttare och häst är att ryttaren VET att det är WC-final, EM, OS eller vad det nu är medan hästen är totalt ovetande om det är en väldigt viktig tävling eller ej. Den vet inte att den ska på bästa sätt ladda upp inför just DEN HÄR tävlingen och vara utvilad etc, etc. Ju äldre och mer erfaren/ stark en häst är, ju mer den har varit med i tävlingssammanhang ju mer brukar den stabiliseras till att kunna vara stark och gå två/tre dagar på toppnivå. Detta är ju också väldigt individuellt från häst till häst. Jag tror, att man ska ha detta i bakhuvudet när man tittar och hittar "fel" i ryttarnas ridning. De flesta av dessa ryttare är oerhört erfarna, har haft väldigt många hästar på denna toppnivå och vet hur de ska matcha sina hästar inne på banan. Men ingen är perfekt, ingen är felfri, man kan inte alltid rida enligt "Ridlärans" önskelista men man kan alltid försöka sträva emot den!

Med vänlig hälsning
Dressyrdomarrådet

Det vore oerhört dumt att anklaga dom för att ha dålig fantasi när dom tom kan skylla hästarnas form & ryttarens sitts på platt tv apparaternas bild hahaha.

Min följd fråga till de svar är, Ska jag lämna detta & inse att "sprickan" mellan dressyr & dressyr faktiskt är såhär stor?
Klokare än såhär dvs helt obegripande, lär jag inte bli.
Jag är i alla fall glatt överraskad att jag fått ett svar, de trodde jag faktiskt inte &
en erfarenhet rikare :)

De tragiska är bara att detta ska ju vara förebilder för alla unga som kommer att tro att det inge går att rida på annat sätt än att alla kroppens muskler ska vara spända som fiolsträngar & att ett dressyr pass ska kunna jämföras med ett gym pass. Å värst av allt att när de är tävling så får i stort sett vilka "knep" som hälst tas till :S

Nedan några kända ryttare som ska vara såkallade "proffs"
Menar dom då i stryrke prov? Tror dom även skulle få fina titlar om dom skulle ställa upp i Fitness :P

Lägg märke till kandarstångens vinkel, händernas position, sporrarnas position, späningen i både hästar & ryttare, vilken punkt på hästarna som har högsta punkten & på sista bilden ryttarens blick, samt bakbens aktiviteten på hästarna.
Dehär är alltså det vi ska sträva efter ifall vi vill tävla & bli framgångsrik...

Ett tjusigare sätt att dölja sporrmärken är att lämna lite hår när man klipper hästen...

Våren? Nja de vet jag väl inte, men STORSPOVEN, väldens mest underbara pippi :D
I måndags morse när vi åkte till dagis satt två stackare & huttrade i snöovädret & morgonen efter fick jag höra deras underbara fågelsång, å ja blir så lycklig i själen då :D


Storspov :D

Sista tiden har de varit fullt upp med att fixa mina uppgifter till Epona ryttar sällskap, börja planera för hundarna & Fina som passar på att planera in höglöpet medan vi är på semester, träna hästarna, tävla hästarna, hjälpa mamma med renoveringen, hinna vara hos sjukgymnastiken, umgås med vänner, hälsa på mormor, mm. Mitt problem när det blir mycket är att ja mest yrar omkring & inte vet riktigt vart jag ska börja :S
Nåja lite är då gjort i alla fall.

Torsdagen förra veckan hade jag ett hopp om att de skulle bli en rätt så bra dag utifrån förutsättningarna. Flicka & Handsome skulle starta på hemma plan & bara de är ju en seger i sig att slipa åka iväg. I programmet såg det ganska lovande ut, vädret höll sig inom rimliga gränser & jag hade planerat fint med god framförhållning för att i lugn & ro kunna göra hästarna & packningen klart tills Ola kom hem från jobbet, så att vi bara skulle kunna lasta & åka när Elvira fått middag.
Allt gick enligt planerna tills jag gjort klart halva Handsome & telefon ringer...
Såg att de var min underbara vän Tess som ringer & genast fick jag en obehagskänsla innan jag svarade (vi känner varandra lite mer än väl) & mycket riktigt. När jag svarade så kändes de som om någon bara drog ner en rullgardin :(

Tess hade fått Jubileos provsvar, Malingt Melanom dvs ELAK artad cancer.
Men de är väl inte något att bryta ihop för, de är ju mer än regel än ett undantag för skimlar, eller? Ja de är nog så MEN de är inte bara en diagnos utan mer än så.
En dödlig sjukdom som kan explodera vilken dag som hälst, men även hålla sig i schack. Det är ingen som vet om, hur, var eller när & i Jubileos fall finns det bara en väg & det är enkel billjett till en plats där oro, ångest & smärta inte finns.
Jag har känt Tess i många år & varit med sedan dag 1 med Jubileo & vet vilken väg dom tagit. En väg ytters få människor skulle klara av både psykiskt, fysiskt & ekonomiskt. Fast "klara" av ekonomiskt handlar mer om att gör allt som står i sin makt för att kunna lösa alla vet avgifter om de så handlar om att äta gröt & dricka vatten i månader...

Jag orkar inte gå in mer på detaljerna för att folk ska förstå varför man väljer att ta bort en häst med elak artad cancer. Jubileo är en underbar häst, magisk att rida, de snällaste att hålla på med men samtidigt den absolut svåraste, känsligaste, tuffaste häst man kan hitta. Så efter 5 års utredningar hos vet där hela hästen är genom röntgad, alla möjliga prover är tagna i from av biopsier, muskelprover, blod prover, hältutredningar mm mm mm så skulle jag ha gjort samma val som Tess. En häst ska kunna leva som en häst & inte som något expriment hos vet.
En liten parentes att tillägga är att en häst i Jubileos kaliber är inte gratis, inte häller gratis att försäkra, men trots dyyyyyra försäkringar så får inte Tess ut ett enda öre på livfärsäkringen + att hon får betala dyra pengar för att Jubileo ska slippa livet på jorden. Det tycker jag bevisar hennes kärlek till denna häst & hur en riktig djurvän tar sitt ansvar till skillnad från dom som jagar varenda försäkrings öre genom att få hästar utdömda eller triangelmärkta!


Vackraste Jubileo <2

Plötsligt kändes de fånigt att lägga ner en halv dag till att putsa upp tävlingsutrustningen så att den skiner för att 2 min efter på selning ska köras på en lerbana...
De kändes även fånigt att fläta manar, pensla hovar, matcha vit utrustning som ändå ska dyngas ner när min bästa vän snart sitter med en tom grimma i handen :(

Men hästarna skulle ju i vilket fall tävla & de var ju lika att köra på med de vanliga rutinerna för att ge hästarna bästa förutsättningar i alla fall. Fast redan på väg in till banan så hade jag känslan av att dagen skulle fortsätta vara skit, å mycket riktigt.

Får väl börja med att ta på mig skulden själv för att flickas värmning inte blev den bästa. Jag gillar som bekant inte att dra åt bukgjordarna så att hästarna går av på mitten. Men för den skulle innebär de ju inte att man behöver under driva så att bukgjorden hänger 1 dm under magen när hästen kommer in från banan (kan säga att de var helt utan överdrift) Det resulterade ju såklart i att när Ola vände upp Flicka & hon blev pigg så for ju selen fram & tillbaka över ryggen & vagnen likaså så att hon stundtals tog med bakhovarna i fotstegen & inte så konstigt då spände sig lite.

Svärfar värmde själv Handsome då Ola passade på att ha ryggskott samtidigt som det var tight mellan värmningarna när hästarna skulle ut tätt bakom varandra. Var ju väldigt länge sedan Ove värmde han själv inför tävling & då svårt att bilda sig en uppfattning om hur hästen var.

Handsome var först ut & hoppade för andra gången i sin karriär & direkt från start, hann knappt ställa sig så kom nästa galopp & jag bad till gudarna att han skulle köras av banan. Inte de, utan istället efter ett helt varv så var han ikapp det utdragna fältet. När upploppsklockan ringde så har jag svårt att tro att någon annan hade högre fart än Handsome som flög fram & gjorde ett heroiskt lopp & slutade som 5:a. Om han stått på benen skulle det vart intressant & veta om han hunnit varva fältet vid tanke på hans upphämtning. Makalösa häst! Dagens glädjande besked var i alla fall att efter att Ove värmt ner honom så var han fullständigt oberörd & "andades" inte ens. Tyvärr hade vi inte pulsen på, hade varit kul att veta hur fort han gick & hur fort han återhämtade sig eftersom att han inte var trött.

Flickas tur då, eller ska vi säga otur? Hon startade ju med 20 m tillägg. Där framme körde dom 18 första 1000 & 1500, & med sådan lusfart där framme så är det fullständigt omöjligt att få någon segervittring. Även Flicka gjorde som vanligt ett toppen lopp & starx innan ingång till sista sväng så var hon på väg fram men fick ta upp för "farthinder" för att åter igen hitta & få upp fart för att kliva ut i spåren & runda alla 11 framförvarande hästar. Flicka gjorde de hon kunde & även de är otrolig prestation att sluta som 6:a.
Som vanligt så är man ju lite bortskämd med resultaten & tycker att de gick kasst denna dag. Men ett som är säkert är då att jag aldrig är missnöjd på hästarnas prestationer. Dom gör det dom kan & har sina dagar precis som vi människor, men när vi människor har dåliga dagar heter de ju att "vi är ju bara människor". Men har hästarna en sämre dag så är dom dåliga, tröga, eller något annat :(
Men inte våra i alla fall, dom är alltid bäst & jag skyller hällre på omgivningen & dess förutsättningar. Så torsdagens tävlingar har jag en egen teori om & hästarna gjorde det dom kunde & blev tillsagda.
Finaste finaste hästar <3

I mammas lägenhet då. Där har det hänt grejer. Vi har rivit väggar, rivit golv, lagt golv, rivit tapeter, målat tak & mamma har satt upp tapeter. Nu är köket beställt & det är bara att jobba på allt vad som hinns & orkas med.

Ella har fått stå tillbaka lite pga ork & tids brist, men lite har vi i alla fall gjort.
I Söndags åkta jag & Elvira till Birca i Piteå för att löshoppa Ella, Anne-Lie följde med & vi hade en super kul dag. Ella var toppen & hoppade hela 90 cm, något hon aldrig gjort förr. Min fina duktiga lilla häst.
Signes kusin hade med sig sin lilla B-Ponny som vi blivit tillfrågade några gånger om vi inte ska ta över till Elvira & man blir ju faktiskt lite knäsvag när man ser denna söta, underbara, vita lilla sockerhäst Nikita. Elvira fick rida henne & blev lyrisk, ungefär lika mallig som jag blev när jag såg hennes klockrena sitts & balans själv & dessutom barbacka på den lilla ponnyn.

Man blev ju inte mindre tagen av att se Nikita löshoppas & flyga över hinder som är högre än henne själv, inte för att jag nu är ett dugg intresserad av hoppning & tack & lov inte Elvira häller, än i alla fall haha. Ingrid frågade Elvira om hon hade velat sitta på Nikita när hon hoppade, då tittade Elvira på Ingrid som om hon vore född igår & sa -Varför då? & himlade med ögonen hahaha, ungefär som att varför i hela fridens dagar ska man göra något så knasigt :D
Men rida henne de ville hon absolut, så senaste dagarna har det hetat -Mamma Johanna, jag vill ha en egen häst att rida på, en egen Hikita (hon heter så i Elviras värld)
Å om jag vore lite mindre klok så skulle jag sagt -Men självklart älskade lilla barn!
Nu råkar jag faktiskt mot min egen vilja vara lite klok mellan varven (kanske inte så jätte ofta, men någon gång om sänder) & bara säger, jaha, & mmm, jasså mm.
För snällare, bättre & mer välriden ponny hittar man nog knappas...
Nåja, drömma kan man ju i alla fall & Ella är ju om än lite stor men helt fantastisk för Elvira att lära sig på så länge hon har viljan själv. Tänker inte pracka på henne en massa djur för att hon vill ha, eller rättare sagt för att JAG vill att hon ska ha. Hon är för liten för att avgöra de själv ännu. I den åldern vill man ju såklart ha allt men hur länge är det intressant. Å ska hon ha häst någon gång så ska hon klara de mesta själv, för de värsta jag vet är ungar som bara ska rida & tävla men inte klara av att hantera hästarna från backen själv, eller inte behöver göra några stall sysslor själva. Jag vill att Elvira ska få lära sig umgås med hästarna, förstå dom & att ridning/körning/tävling ENDAST är en bonus utöver vardags arbetet med hästarna.

Tack alla underbara Epona vänner för en ur mysig söndag & tack för hjälpen med tipps & avstånd för Ellas hoppning :D

Jag, Elvira & Anne-Lie har även hunnit vara på ridskolan & kollat hingstpremieringen, & jag blev kär, kanske inte het oväntat i den busigaste" grabben :D
En riktigt mörk nordis hingst, skinande blank & lätt i kroppen som gick ganska mycket på bakbenen. Alla på läktaren lär OOOOOHHHHH när han reste sig & gick på bakbenen medan jag lär ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHH hahaha & såg all hans potential ;)

Igår hann jag ut på en underbar tur med Ella. Red by rundan med sadel :P & det gick faktiskt toppen! Ella var kanon. Till en början lite stelare åt vänster, men det löste vi ganska snabbt med att växla flexions, ge munnen & öppna åt båda hållen. Red förbi byns ridbana som ännu är långt ifrån ridbara, men plumsa går bar då snön ännu når upp till stigbyglarna...
Men på parkeringen kunde vi ta något varv på volten som gjorde mig riktigt lycklig.
Det har hänt så jätte mycket att de nästan inte känns som att rida Ella längre. Tom hennes hud på kroppen ser annorlunda ut nu mot för förr utifrån hur hon musklat om sig & ändrat sin kropp, bara till de positiva. Hur man nu kan lägga märka till sådant, men de är ju jag i ett nötskl ;) Har nu även börjat om med öppnan i trav & det är tungt speciellt åt höger, men de kommer & känslan av att bara be om övningen & sedan ordagrant åka häst tills man vill avbryta övningen & då ber hästen om det & den gör det är underbar. Aldrig har ridningen varit s avslappnad & spänningslös som nu. Förr skulle man ju hålla emot, vrida bäcken & ben till höger & vänster samtidigt som armarna ska vara si & så. Nu gör man en pytte cirkel på ca 2cm i diameter åt de håll man vill & sedan dansar hästen fram i öppna & själv kan man ställa väckarklockan, ta sig en tupplur i sadeln & när  klockan ringer, vakna & be hästen avsluta övningen ;)


Ella <3

Nu ska jag & Elvira leta fram lite sommar kläder & se vad som passar & om något måste investeras innan vi drar till Turkiet & Side på söndag :D
Längtar inte direkt mindre nä vädret visar +29 där :D:D:D

Eva är Sveriges första ryttare som tävlat internationellt mästerskap i Working Equitation & landets mest utbildade instruktör inom working equitation. 
Placerade sig som 16:e ekipage på EM år 2007 i England. 
År 2008 var hon personligt inbjuden att rida EM på Sardinien på lånad italiensk häst.

2009 utökades medaljskaran med EM guld i terränghinderhoppning på Arab EM i Österrike. EM silver i damsadel, SM guld i Allroundchampionatet och SM brons i dressyr för 
arabiska fullblod.

Eva har utbildat sig för internationella tränare och har väl dokumenterade tävlingsmeriter. Hon är aktiv tävlingsryttare inom flera grenar förutom working equitation. Tillsammans med sin häst Pijano har hon ett flertal SM och NM medaljer i hoppning och Sport cupen (allroundchampionat) för arabiska fullblod. 
Ekipaget är regerande Nordiska Mästare i Sport cupen och har placeringar i alla grenar internationellt. 2008 tog de brons i fälttävlan på EM i Österrike. 
Därutöver vann de den internationella damsadelklassen.

Förutom tävlings ridning har Eva och hennes hästar uppträtt med shower och uppvisningar på Sveriges alla stora internationella arenor. År 2005 turnérade hon Sverige runt med Robert Bronetts Levade Noble Horse Gala som Champagneprinsessa i damsadel på Waggie. Hennes hästar är specialtränade och har medverkat i ett flertal filmer, TV- och radioprogram.

För mer info om Eva, besök hennes sida på www.eternell.se

Här kommer tre videoklipp av världsmästaren Pedro Torres på sin Lusitano hingst Oxidado.
WE delas in i 3 moment, dressyr, teknikbana & speed.
Första filmen är Dressyrdelen, nästa Teknikbana & sista Speed testet.

Grattis till världens finaste Schäfer flicka Fina som igår tillsammans med sina kull syskon fyller hela 10 fartfyllda schäfer år!

Tiden går så ruggigt fort & de känns som att de bara var kanske ett år sedan jag fick hem min efter längtade ulliga & gulliga lilla valp. Under dessa 10 år så har vi hunnit med en hel del saker.

Vi har gått en massa kurser gjort bruksprov, tävlat lydnad, svenska brukset, internationella brukset BSL, sprungit i vänstervarv & fått rosetter är lite av allt vi gjort tillsammans utöver de vardagliga.

Fina har även förgyllt världen med sammanlagt 17 valpar fördelat på 3 kullar. Första började hon lagom med 4 stycken, nästa kull lämnade hon 3 stycken för att i sista kullen avsluta ordentligt med  hela 10 stycken levande, välmående & helt underbara små skruttar.

Lite av Finas favorit sysslor av kropps språket & "röstresurserna" att döma så tolkar jag häst turerna, bada/simma & sova i mattes säng som livets bästa.

Fina har varit mitt absoluta allt & är en mycket speciell individ, eller rättare sagt mattes Flicka. De tog lång tid för henne att acceptera att matte (jag) fick sitta nära bla Ola & att vi skulle bo under samma tak som han. För att visa sitt missnöje så har hon (i början) bla suttit med ryggen mot Ola & stirat rakt in i en vägg när Ola försökt få kontakt med henne. Fina total dissade han & ides inte än bemödra sig med att vrida på ett öra...
När vi i början satt när varandra i soffan så passade Fina på att rulla upp läpparna på nos ryggen när hon trodde att jag inte såg, & när hon såg att jag kikade så viftade hon på svansen :P

När Elvira föddes så tog de en hel veckan innan hon tittade på mig & kom fram till mig. Hennes blickar talade tydligt om att hon undrade vad i hela fridens dagar jag dragit in i huset hihi. Jag behöver väl inte säga att Fina aldrig älskat barn & inte häller gillat konkurrens. Skulle hon varit en människa så skulle hon antagligen varit en fruktansvärt bortskämd & vidrig unge :P
Tur att hon "bara" är en hund, men inte vilken som hälst, utan den absolut bästa.

Fina gav mig något som jag väntat på så länge & planerat redan sedan jag köpte henne som valp. Nämligen en tikvalp som var den enda som skulle föra hennes linje vidare. Men tyvärr så fick jag bara "låna" Nala i 2 år innan änglarna ville ha henne :(
Det är nu drygt 5 år sedan Nala lämnade mig/oss & det förutom mina kroppsliga defekter var en stor del i att jag tappade intresset för att fortsätta träna & tävla hund. Sorgen & saknaden blev för stor.

Trots ett aktivt liv med träning, tävling & många valpar som sätter sina spår i kroppen så är Fina en frisk, pigg & glad pensionär som håller samma tempo som alltid. Eftersom att hon inte har mer förstånd själv så ligger ansvaret på mig att dämpa hennes framfart. Tyvärr så är turerna i skogen med hästarna något som jag fått dra in på, hur mycket de än skär i hjärtat att se de där vackra & bedjande schäfer ögonen stirra rakt in i en.
Därför brukar ja försöka lösa problemet någorlunda genom att be Ola sätta in henne i rastgården, ta in henne eller bara släppa ut Yoshy när jag ska fara med Ella för att inte vara den "elaka" som lämnar henne hemma :P
För att hon ska hålla & orka i flera år till, för ett liv utan min älskade Fina skulle jag inte kunna tänka mig...


Fina som valp så Schäfer SM 2002

Jag & Fina myser på Kennel läger

Min lydnads stjärna i korvrings apportering :D

Efter någon tävling

Finas valp & min älskade Nala <3

3 generationer. Från vä till hö Quai´s Nala, Quai´s Fina & Uschigårdens Ussie

Fina strax innnan leveransen av 10 valpar

12 timmar senare & 10 helt bedornade nya små liv. Om jag kunnat behålla allihopa <3

När bild på en Schäfer minatyr :D

3 dygn gammal

Fina för 3 dagar sedan

Måste bjuda på ett underbart litet filmklipp endast för ljudets skull.
Höj volymen, lyssna & njut av ljudet från 10 nykläckta schäfer valpar :)

Nu är tävlingssäsongen i full gång & just nu i skrivandets stund är det nog första gången sedan i torsdags som jag hinner andas...

Fredag morgonen efter att hästarna var utskickade & de vanliga sysslorna gjorde var det hög tid att leta fram alla tävlings prylar åt Handsome, smörja sele & huvudlag & sedan packa ner allt & borsta upp & "sminka" stjärnan. Varje gång jag gör i ordning häst åt svärfar inför tävling så är det med ett litet leende på läpparna. Ett ordspråk är ju att de ska vara svårt att lära gamla hundar sitta, vilket jag blivit varse om ett antal gånger, men vissa saker vekar fastna OMG. När man åker iväg & tävlar tycker jag att de är viktigt att vara hel & ren, å de ska vara snyggt & prydligt, oavsett om det är en liten hemma tävling eller V75. Med risk för ha fel så tror jag att de där med att fixa, hela, rena & extra prydliga är lite kvinnligt, men att de flesta männen vill att de ska se ut så (om någon gör de åt dom) Så majoriteten av gånger jag gör i ordning häst & prylar in för tävling åt ovan nämnda så blir jag påmind om bandagen ;)
Ryktena säger ju att vita bandage, hela rena & välpackade saker inte riktigt var svärfars modell förr, utan då räckte det med funktion. Men på senare år då jag "tog" över "inför" biten så bandagen blivit en allt viktigare del & nu mer ett av de viktigaste ;)
Lite små charmigt faktiskt :)

Tävlings hättan verkar ha sjunkit lite i viktighet eller så är det nervositeten som tagit över, men de skulle även kunna vara frågan om vilket håll den ska sitta & där av uteblivit när jag själv inte är på plats & selar. För när jag introducerade den på Clear Signs tid så blev den en så viktig del att lilla svärfar själv satte på den inför ett vanligt jobba hemma på rakbanan ;)
Det är charm de :D
När allt var klart så styrde svärfar ner till Långben i Örsbäck för att övernatta där & köra vidare ner till Bergsåker & fredagens tävlingar.
Vädret på tävlingsdagen var kanske inte det bästa, de snöade så illa att starten inte syntes i Handsomes lopp, men det var egentligen inte så mycket att se. Hela loppet var rätt så dramtik löst då Handsome ganska snabbt fick ta över ledningen & jobba sig vidare & behålla ledningen hela vägen in i mål :D
Finaste finaste lilla häst. Kanske inte riktigt lika lätt som när han promenerade hem segern sist i Boden, men klaga kan man knappast efter två raka & på så fint sätt som han ändå gör det <3
Detta är en travare enda uti hårtopparna!

Lördagen var ganska snarlik torsdag morgonen, fast denna gång var det Ellas grejer som packades inför dagens Caprilli program som skulle avgöra vem som får äran att titulera sig som Eponas klubb mästare 2012. Skämmas lite får jag göra över att ja inte är lika noggrann med att putsa hennes sadel & tränas :S
Någon hejarklack fick jag inte med mig hemifrån, Ola ville inte följa med & se när jag försökte ta livet av mig :P
Tanja där emot hängde med, om det var för att se mitt självmords försök eller för att sopa ihop mig efteråt de vet jag inte ;) Hur som så var det riktigt kul att hon ville hänga med & göra mig sällskap till Piteå & Blåsmark.

Ganska snart som vi kom fram gjorde vi i ordning Ella & Tanja skötte sig som en riktig hästskötare & hjälpte mig med matchnings ångesten som vilat över mina axlar de 2 senaste dygnen haha. Fick ju under veckan en enormt korkad idee om att prova Ellas gamla allround sadel för att kanske ha den i matchnings syfte & för att se ut som ett riktigt rid ekipage. De hela slutade med att min dag blev total förstörd & ridturen som jag sett fram emot fick ett tvärt slut då jag vände uppe på rakbanan & for hem. Hur i hela fridens dagar kan man rida i något så vedervärdigt som en vanlig sadel??? YACKA!!!
Någon riktig ridis kan jag inte ens bli för en stund under en dag...
Problemet med matchningen kvarstod eftersom att jag hade en lika korkad idee som innan att försöka ge mig över hinder MED sadel.

Även denna gång fick jag bekräftat att för det första så ska man inte försöka hoppa i en riktig skolsadel. Dom är lixom inte gjorda för den övningen, lika väl som jag själv. Å för det andra så ska man INTE hoppa om det inte råkar vara ett dike, träd eller annat som hindar ens väg att komma fram. Men att rida in i ett ridhus som har super fint underlag & inget som hindrar dig ifrån att ta dig framåt med mer än att man får svänga för att något står i vägen, & då välja att försöka ta sig över istället för att ta sig förbi känns oerhört korkat. Å när huvudet är dumt får kroppen lida & middagen blir extra kryddad med sanden som ligger kvar mellan tänderna sedan man studerat underlaget på närmare håll :P

Jag hade ju inte direkt ställt in mig på att få äran att titulera mig som Klubbmästare vid tanke på att man skulle över "träskrotet" enligt ban skissen, å efter dagen så var det ännu mera säker att något KM kommer jag aldrig att erövra efter denna skiss hahahaha. Bara att jag överlevde var en nog så stor seger, om än det var nätt & jämt :P
Men kul var det i alla fall & anledningen till att jag är så korkad & ger mig in på dessa vansinnes dåd är att det är så underbart att vara på Birca & få umgås med dessa fantastsiska människor. Det gör nog at jag kommer att utsätta mig för lika sjuka saker i framtiden åxå. Men man ska ju död lycklig säger dom som påstår sig veta, å trots att jag var fullständigt livrädd så var det kul :P

Resultatet för mig & Ella blev en 3:e plats & jag skyller på att någon måste hålla ner seger statistiken för att vi inte ska bli riktigt odrägliga här på Bullerbacken ;)

Nu ska jag faktiskt bjuda på mig själv, så jag ber kännsliga läsare att vända bort blicken om ni inte vill bryta ihop i skratt, men bättre än såhär blir det inte för mig när det gäller hoppning :P


Kan ju bara säga att minen avslöjar känslan *ASG* & här är beviset på att man inte ska hoppa med sadel

Den "naturella" stilen kanske inte är så snygg, men ack så mycket behagligare ;)

Å ingen kan anklaga Ella för att inte lyfta på fötterna :)



Fråga inte hur jag tänkte för de gjorde jag nog inte, jag är bara glad att jag inte hade något bett i mun på min älskade lilla häst

Vicken häst Ella är som gör det hon blir obett trots "resenären" som kanske inte ger de bästa förutsättningarna. Jag gillar stilen på hennes bakben :P

<3

Efter dagen i Blåsmark var det nästan bara att åka hem för att byta ekipage.
På söndag var det stallets 3:e häst som skulle ut & visa upp sig. Men på söndags morgon sparkade jag Ola ur sängen & tvingade han att släppa ut hästarna, jag var både överkör & påbackad mm :P
Men efter lite frukost & doping så kunde jag släpa mig ut i stallet för att åter igen få smörja & packa tävlings utrustning. Jippiiiii som jag längtat... NOT :P
Ska "man" vara fin får man lida pin...
På vägen ner till Skellefteå där denna dag skulle fördrivas så konstaterade Ola att jag borde köra istället, för ekipaget drar 3 dl mindre/milen när jag kör jämfört mot han. Där är beviset på att jag inte kör som någon gardist eller bov med stulet ekipage som han påstår HA :P

Framme i Skeå var dagen & rutinerna i full gång. Flicka värmdes & för dagen så fick hon gå med de "bettlösa" huvudlaget i värmningen. Egentligen så borde de inte få heta bettlöst huvudlag eftersom att bett har dom ju i mun, men endast som en "utsmyckning" för att det ska vara godkänt att köra med på banan & i lopp. Sjukt, fast å andra sidan så känns de ju regler sällan är smarta eller genomtänkta...
Hon såg i alla fall väldigt fin ut på "potatis åkern" som Ola kallade banan, efter att ha konstaterat att det varit den sämsta han någonsin kört på, men de som inte dödar härdar & ler inpackning ska ju ha sitt syfte ;)

Tycker aldrig att man fick upp någon tävlings känsla under dagen, eller så var man bara för slut för att orka bry sig, utan allt rullade på som rutin. Flicka kändes i alla fall riktigt fin, lite brunstig men inget mer än så. Inte ens när hon gick ut på banan fick jag någon tävlings känsla, å de är ju i & för sig inte så dumt att bara få stå & slippa vara nervös :P
Tom tävlingsmänniskan Ola kändes lite "slapp" för dagen. Men det skulle kunna ha att göra med att han redan gått sitt lopp för dagen då han 10 min före defilering kom på att vi skulle ha power flex i stället för gamascher. Så han fick gå för fullt tur & retur ner till Royal & inhandla ett par paddar som jag sedan skulle hinna bandagera fast innan Flicka skulle ut på banan. Han klarade det med med  ca 2 min till godo efter att bandagen var fast satta ;)

När loppet gick så hamnade Flicka riktigt fint i andra par utvändigt där hon fick lufsa med hela vägen. Enda Långben fick göra för dagen var att se till att hon inte skulle kliva upp & över framförvarande ekipage ;)
I utgång av sista sväng klev Flicka ut, om & förbi framförvarande & jämsides med ledaren som hon sneglade på innan hon lämnade honom till sitt öde för att sedan i ensam & majestätisk stil erövra upploppet & mållinjen på egen hand & ensam :D

Än idag är det lite overkligt hur hon kunde få vinna så enkelt i ett snabblopp. Hon var fullständigt obrukad i mål & hade propparna kvar i öronen & nådda aldrig ens maxpuls :D
När hon kom in i stallet andades hon inte ens, eller jo bara så pass att hon skulle lida av andningsuppehåll ;)
Tyvärr så glömde jag ta klockan av Långben när han lämnade av Flicka så jag kunde inte se vad hon hade för puls när hon kom in i stallet. De hade bara varit kul att veta exakt, men de blir Olas uppgift att leta fram när han fört över filerna till datorn :)

Denna helg kan vi summera som mycket godkänd & riktigt rolig. Nu lever vi vidare på dess segrar tills nästa gång det blir att ge sig iväg, & fram tills dess har jag en del att göra i sel/sadel kammaren :S
Där ser det milt sagt ut som att en tornado gått fram & halva Skellefteås ban material ligger nog på golvet. Humm undrar om de skulle räcka till min ridbanan :P


Den vackraste Flickan

Den bästa tränaren & den vackraste Flicka

Dax att vända upp bakom bilen

ca 1500 m kvar till mål & en pigg Flicka som snart vill springa "över" de andar

ingång till sista sväng & nu gäller det för Långben att hålla i sig & han vill åka med ;)

Pilarna visar Flickas slut spurt :D

Vårat lilla socker som lämnat våran värld för sin egen medans Flicka vinner lopp :)

Hopp & skutt <3

Som alltid vill vi tacka alla fina människor för era lyckönskningar & gratulationer under helgen <3
Även ett stort tack till Tanja för sällskapet & hjälpen under lördagen, de var jätte kul att få umgås en stund & bara sitta å surra.

Stor kram till er alla!!!

Då har vi lagt ännu en underbar träningshelg med gänget bakom oss.
På fredag styrde "tattar" ekipaget mot Piteå-Blåsmark för en helg på Birca hästgård. Ola fick köra ner mig & Ella eftersom att han skulle deklarera vid lunch & behövde bilen under helgen. Så kl 10.00 var vi framme på Birca hos Carina. Ella hade åkte som en prinsessa & problemet med vänstersvängarna blir bara mindre & mindre :)

Hjälpte till att släppa ut alla hästarna & göra stallet klart. Sedan gick vi in en stund innan vi skulle åka ner & hämta Lena som kom från flygen. Carina bjöd sedan på en god sopp lunch med varmt vitlöksbröd. Efter lunchen så tog jag & Ella ett extra pass av Lena i repgrimman. Visade upp vad vi tränat på sedan sist. Jag hade hoppats på att få en ny övning att jobba med, men lite snopet så fick jag veta att vi nu var "klara", vi hade lixom klarat "slutprovet" :)
Men såklart så kan man ju jobba vidare på allt & allt kan förfinas, men vi hade nått målet utan min vetskap :P

Vi hann även med att titta på mina förberedelser för piaff stegen. Har tränat myr steg
(counted walk) ett tag & nu är det dax att bygga vidare på övningen. Hemläxan blev att träna på att sänka huvudet utan att sänka halsen, (tippa nos ryggen ) träna start dvs att inte falla framåt eller hänga på inner bogen vid start & att backa rakt bak utan att vrida ut någon kroppsdel.

Senare på efter middagen kom Anna-Stina & Ingrid med sina hästar & ännu lite senare så var det dax för fredagens kvälls teori. Fredagen innan varje kurshelg så är det alltid teori för
Lena Danius (obligatoriskt om det är första gången man är med för att få en inblick & förståelse i den klassiska ridningen, samt lite historia om ridkonsten & de olika mästarna som redan lång före våran tid kommit på samma saker som dagens forskare får fram.Teorin tycker jag själv är nästan mer än halva nöjet med hela kursen. Där har man chansen att bolla tankar, funderingar & ideer, man får en förståelse i hur saker fungerar, vi går igenom de hjälp givningar vi använder oss av, varför vi använder dom & hur mm. Ett gyllene tillfälle istället för att slösa bort sin rid tid till förklaringar. Det är något fler seriösa tränare borde börja med, speciellt vid tanke på hur svårt det verkar vara för folk att förstå.
Förutom deltagarnas förståelse & kunskap så visar det ju även stort prova på vad tränare kan, vilket borde vara A & O. Personligen så skulle jag verkligen inte vilja träna för någon som inte har kunskapen eller intresset till att berätta om sig själv, sin skola/utbildning/erfarenhet. Hur & varför övningarna ska utföras på visst sätt & i vilken ordning & de kanske viktigaste av allt, att alla inte ska göra samma sak, utan att var ekipage får sin individuella träning utifrån sin dags form, utbildnings nivå, mål & förutsättningar.

Jag är lyckligt lottad över att ha en sådan tränare & de är även en av anledningarna till mitt val av tränare, efter att ha fått prova mig fram & rata allt i mitt sökande.

Teorin även denna kväll var lika intressant & givande som alla andra gånger.
Natten tillbringades hos gulliga Maria som erbjudit oss lång väga gäster att husera i deras underbara lilla gårds hus.

Lördag morgon började med att säga god morgon till hästarna som sovit gott. Ella hade sovit med benen uppåt & de är ett gott tecken på lugn & ro. Men jag hade inte anat annat häller för i Carinas stall är det en sällsynt harmoni trots ett stort antal hästar utan galler mellan boxarna som är på en enda lång rad, & trots att våra hästar inte hör till hemma flocken. Tyder på god & klok hästhållning / häst syn :)

Vi hann få i oss lite frukost innan dagens första lektion började. Själv red jag andra passet efter lunch, så jag gosade ner mig på läktaren tillsammans med alla underbara & efter längtade vänner <3

När det var min tur snurrade det mest i skallen & jag kände mig fullständigt o bild bar :S
Vi stod mest på samma ställe & jag försökte få min egen kropp att lyda min vilja, dvs koordinationen är inte den bästa...

Kvällen tillbringade vi hemma hos Maria där vi åt middag tillsammans allihopa, surrade, kollade bilder från dagen & bara njöt av likasinnade.
En spännande natt närmade sig & ingen visste om vi skulle komma ihåg att ställa om klockan & vilka klockor som ställde om sig själv.
Eftersom att jag är "natt kissare" så tänkte ju jag att de är lugnt, jag googlar på fröken ur & kollar om mobilen ställt om sig själv. Å mycket riktigt jag vaknade, lättade på trycket & kollade klockan, meeeeeeeeeeeeeeen jag hade ju vaknat för tidigt... Tydligen så blir det ju sommartid en så korkad tid som 01.30. Då var det ju bara att somna om, fortsätta träna på indirekt & direkt tygel i sömnen & vänta på nästa kiss vända :P
Den inträffade 04.30 för den intresserade & då kunde jag även med hjälp av fröken ur se att min mobil skötta de hela själv. Smidigt & bra :)

Äntligen kunde jag slappna av lite eftersom att de var jag som skulle rida första passet, & då skulle de ju vara enormt dumt att försova sig. Som sagt så klarade vi oss allihopa & vi for upp till stallet fodrade frukost både åt hästarna & oss själva.

För ovanlighetens skull var jag i god tid & hann värma upp både mig själv & Ella innan Lena kom. Vi fortsatte där vi slutade dagen innan & med nattens "träning" så hade jag fått lite bättre koll på mina kroppsdelar som även lydde mig lite bättre :)
Nu kunde vi utföra både fram & bakdels vändning samt öppna på volt med mini mini hjälper som att bara cirkla med tygeln i en cirkel på ca 2 cm i diameter, vet ni hur coolt de är :D
Alltså att cirkla med tygeln från hästens hals med en diameter på 2 cm, bara så att det nuddar i mungipan så flyttar hästen bakdelen & samma sak fast cirkla in mot halsen så flyttar framdelen. Så himla häftigt & mäktigt :D

Plötsligt händer det! Aldrig tidigare har jag någonsin hoppats på att få en skriftlig lapp med hemläxa av fröken, men nu har det hänt. Hoppet fanns & lappen fick jag & på den stod det att:

*Träna på att ge munnen bättre i skritt & trav.
*Öppna på volt (ett steg i taget om det behövs för att inte fastna på inner bogen)
*Neutral handställning i trav


Utöver det så fick vi faktiskt mycket beröm av Lena som tyckte att det hänt jätte mycket sedan sist, behöver jag säga att de värmer ;)

Dagen sprang iväg & Ola å Elvira kom för att hämta hem mig & Ella.

Helgens träning känns redan som att den givit stora resultat när jag idag tog en tur i skogen. Allt gick som på räls & Ella gav munnen både i skritt, trav & galopp enbart genom att jag lätt kramade tygeln. Öppnan flöt på bättre med de minimala hjälperna & hemma tränade vi att korta skritten vid hand & tippa nosryggen. Resultatet blev bättre än väntat :D
Avslutade dagen med en hovpedikyr runt om för Ellisen & en mys stund :)

Fina har fått en vätske ansamling på höger sida av halsen som jag ska kika lite närmare på. Veterinären tyckte vi skulle avvakta tills i morgon & se hur den ser ut då om inte allmän tillståndet blir sämre. Än så är hon i alla fall som vanligt & dom gissade på att hon fått en hud bristning som givit vätske ansamlingen när hon & Yoshy biter & busar med varandra. Så nu ska jag gå & ha lite kvallitets tid med mitt älskade schäfer djur & gå igenom henne med lupp.

Tyvärr blev det inga lysande bilder från helgen då jag fått plocka ut dom från filmen som är filmad, men bättre än inget alls :)